natti ♥

Alltså det här med tjejer.. Varför måste vi alltid vara så väldigt komplicerade? Varför kan vi inte bara säga vad vi menar utan att linda in det till den gräns när vi inte ens själva förstår vad det var vi menade från första början? Varför säga nej när vi så gärna vill säga ja? Varför alltid vara tvärt emot och sen bli ledsna/sura när folk ifrågasätter vad vi menar? Och det värsta av allt, varför kan vi inte bara erkänna att vi ibland är svaga, att vi ibland behöver hjälp och peppande ord, istället för att leka starka och bryta ihop så fort vi är ensamma? Och ja, jag vet att jag är tjej (bra upplysning va?), men jag har tillochmed tröttnat! Både på mig själv och andra. Man kan inte kräva saker om man sen inte kan ge en förklaring till varför man gör det. Och avundssjuka, det är bara dumt. Om du har en bästa vän så är hon/han väl inte din bästa vän för att h*n tycker att nån annan är bättre? Eller om du har pojkvän, klart att han inte går i celibat bara för att han har dig. Han kommer fortfarande träffa sina tjejkompisar, men det betyder inte att han inte tycker om dig. Man funkar inte så, ingen funkar så. Man måste ge och ta, det är då det blir bäst. Anser jag. Och hur komplicerat allt ändå kan bli så tänk på en sak:

Everything will be okey in the end. If it's not okey, it's not the end. L O V E