natti ♥

ibland förstår jag inte riktigt hur ni tänker. ni blir sura när jag antyder på att ni har kass attityd, säger att jag borde känna er bättre och att vi faktiskt är bra kompisar. men sen då? finns det nån gång jag är inräknad i era planer? finns det nån gång som tanken faktiskt slår er att jag också existerar? andra gånger än när jag blir irriterad? blir så sur, och faktiskt ganska besviken. men vad vet jag, jag kanske överreagerar. skulle bara vara skönt att nån gång få tillbaka det man ger. men jag antar att det är så det är. 'man kan ju inte alltid vara med'.