VI ÄR INTE SÅNA SOM I SLUTET FÅR VARANN
natten var lång, men gick ändå på tok för fort. träffade en av världens finaste och bästa personer 01.00 vid åhlens. satt och pratade om allt mellan himmel och jord. fick ett sms av den där som satt bredvid och började gråta. vi pratade lite till, allt kommer nog bli bra. bara svårt att förstå hur jag ska klara mig utan dig. och hur du kan ha börjat betyda så otroligt jävla mycket för mig på bara 2 månader. kom hem vid 06.45 men kunde inte sova. tänkte alldeles för mycket, på allt och ingenting. vet inte riktigt vad jag ska ta mig till när du inte längre finns här. men jag borde förstått, nothing lasts forever. inte ens det här. men du, du är bäst ♥
hör du sången dom spelar på radion?
varje ord verkar handla om dig
hur du knackade på mitt i sommarn
men kom aldrig mer igen
